tragiskt, sorgligt och bryr mig inte mer än om strukturen
Lördag. Vilken underbart härlig dag. Knappt någon ångest what so ever.
Dagen har varit lång men inte alls tråkig. Vi har hunnit med frisörbesök för mig och Elton. Akut besök för Svante och Per. Trodde att Svante svalt minst en magnet men som tur var hade han inte gjort det. Middag hos Anna och Marcus. Mycket trevligt och nästan avslappnat. Så avslappnat det kan bli med ungar som springer runt och skriker och slåss emellanåt. Och nu på kvällen har jag varit ute med jobbet. Eller. Jo ute med jobbet men liksom utan att det är jobbet som fixar det eller hur man ska säga. Men skit i det. Det jag ville tala om var alla mäns förträfflighet eller hur jag ska säga.
Så här något gick det i alla fall.
Jag kommer till stället, ett par timmer senare än de andra eftersom jag varit på middag innan. Säger hej till och sätter mig bredvid en man som heter Anders i 50-55 års åldern med ett vad jag tycker väldigt slitet utseende. vad det har med saken att göra kan du tänka men jag kommer till det.
Vi har knappt pratat ett par minuter innan han säger något liknande "oj, vad fin du är. Tyckte i vårt första möte att du var rätt alldaglig, men nä jätte fin.
Blir så chockad att jag liksom tappar talförmågan. För med vilken rätt tar han sig rätten att kommentera mitt utseende. Mitt utseende har varken med min arbetsförmåga eller med med min trevlighet att göra. Eller kanske inte chockad utan snarare förvånad att världen inte kommit längre än att reducera kvinnligt deltagande till utseende. Han tycker verkligen han har rätt att kommentera hur jag ser ut och det är verkligen sorgligt.
Tänk hur konstigt han hade tyckt att det vore om jag kommentera hans utseende idag. Önskar att jag hade gjort det men är ju inte van vid det beteendet.
Dagen har varit lång men inte alls tråkig. Vi har hunnit med frisörbesök för mig och Elton. Akut besök för Svante och Per. Trodde att Svante svalt minst en magnet men som tur var hade han inte gjort det. Middag hos Anna och Marcus. Mycket trevligt och nästan avslappnat. Så avslappnat det kan bli med ungar som springer runt och skriker och slåss emellanåt. Och nu på kvällen har jag varit ute med jobbet. Eller. Jo ute med jobbet men liksom utan att det är jobbet som fixar det eller hur man ska säga. Men skit i det. Det jag ville tala om var alla mäns förträfflighet eller hur jag ska säga.
Så här något gick det i alla fall.
Jag kommer till stället, ett par timmer senare än de andra eftersom jag varit på middag innan. Säger hej till och sätter mig bredvid en man som heter Anders i 50-55 års åldern med ett vad jag tycker väldigt slitet utseende. vad det har med saken att göra kan du tänka men jag kommer till det.
Vi har knappt pratat ett par minuter innan han säger något liknande "oj, vad fin du är. Tyckte i vårt första möte att du var rätt alldaglig, men nä jätte fin.
Blir så chockad att jag liksom tappar talförmågan. För med vilken rätt tar han sig rätten att kommentera mitt utseende. Mitt utseende har varken med min arbetsförmåga eller med med min trevlighet att göra. Eller kanske inte chockad utan snarare förvånad att världen inte kommit längre än att reducera kvinnligt deltagande till utseende. Han tycker verkligen han har rätt att kommentera hur jag ser ut och det är verkligen sorgligt.
Tänk hur konstigt han hade tyckt att det vore om jag kommentera hans utseende idag. Önskar att jag hade gjort det men är ju inte van vid det beteendet.
Att han överhuvudtaget kan med att säga något sådant. Så oprofessionellt!!
SvaraRadera