Det där med rättvisa

Efter att i ett år och två månader (minus 6 dagar), varit den som tagit hand om lilla monstret Elton varje natt och då menar jag varje natt, var det i natt P´s tur. Vi skulle alltså ha ombytta roller. Han tar natten och jag tar morgonen så att han får sova lite. För nu har vi bestämt oss det är dagsr att sluta amma eftersom nattsömnen inte fungerar plus för att det faktiskt är skitjobbigt.

Eftersom det var sista arbetsdagen inför P´s semester satt vi uppe rätt sent, för att vara oss, ända till ett. Vi åt go mat, drack vin, åt godis och såg på fotboll. Efter det gick P in och la sig hos Elton i vårt rum och jag la mig i mammas och pappas säng (de var dock inte där).

I morse kom den, för mig, stora överraskningen. Helt plötsligt slutar natten klockan fem ( 5 ) och inte längre vid sju, åtta som den gjort så gott som varje dag under mer än ett års tid. Sån jävla suprise, och hur blev jag varse detta. Jo, när Elton kom inknatande till mig medan P låg kvar i sängen och sov. Hade jag vetat det när vi bytte hade jag säkert tänkt annorlunda.