Bråk kan vara rätt skönt
Idag har jag och P bråkat. Det kan tyckas vara om något ytterst löjligt men det är inte alls min uppfattning.
Jag blir tokig av att han är så dålig på att torka av bordet efter att han ätit eller göra ordentligt rent i köket efter att ha gjort mat. Jag vet inte hur många gånger jag bett honom om det, hur många gånger vi bråkat om det och ändå verkar han inte förstå att det är viktigt för mig. Istället tycker han att han gör så mycket att han verkligen inte hinner. Och just nu gör han väldigt mycket hemma men det har ju till stor del att göra med att jag ammar hela tiden. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att man gör rent efter sig. Det är verkligen svintråkigt att komma ut i köket och se det skitet eller sätta sig vid bordet och det är smutsigt efter den som suttit där innan. Dessa saker som han tycker är småsaker är inte det för mig och det gör mig galen att vara tvungen att säga till om det om och om igen. Ska jag göra rent efter honom hela tiden för att inte förvandlas till en tjatig surfitta. För det är så jag känner mig när jag säger till.
Eller hans oförmåga att lägga kläder i smutsen eller hänga upp. Han tar av både sig och Elton lite varstans och låter sedan sakerna bara ligga kvar tills långt senare eller tills det att jag säger till honom. Det löjligaste är att han ställer högre krav på att Elton ska plocka undan efter sig än vad han ställer på sig själv.
Någon är vaken, måste gå.
Jag blir tokig av att han är så dålig på att torka av bordet efter att han ätit eller göra ordentligt rent i köket efter att ha gjort mat. Jag vet inte hur många gånger jag bett honom om det, hur många gånger vi bråkat om det och ändå verkar han inte förstå att det är viktigt för mig. Istället tycker han att han gör så mycket att han verkligen inte hinner. Och just nu gör han väldigt mycket hemma men det har ju till stor del att göra med att jag ammar hela tiden. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att man gör rent efter sig. Det är verkligen svintråkigt att komma ut i köket och se det skitet eller sätta sig vid bordet och det är smutsigt efter den som suttit där innan. Dessa saker som han tycker är småsaker är inte det för mig och det gör mig galen att vara tvungen att säga till om det om och om igen. Ska jag göra rent efter honom hela tiden för att inte förvandlas till en tjatig surfitta. För det är så jag känner mig när jag säger till.
Eller hans oförmåga att lägga kläder i smutsen eller hänga upp. Han tar av både sig och Elton lite varstans och låter sedan sakerna bara ligga kvar tills långt senare eller tills det att jag säger till honom. Det löjligaste är att han ställer högre krav på att Elton ska plocka undan efter sig än vad han ställer på sig själv.
Någon är vaken, måste gå.
Jag vet,, tycker också det är konstigt, att trots att man talar om hur mycket en sak betyder, så kan inte den andra personen göra saker och ting (som ändå inte är så jobbiga). Jag vet precis hur det är.....
SvaraRadera