En vana?

Det sägs ju att en gång är ingen gång och att två gånger är en vana. Nu hoppas jag verkligen att det stämmer för två dagar i rad har vi kunnat ta en lång promenad med Egon på morgonen medan Svante sovit gott i sin vagn. Vid tidigare promenader har han vaknat otröstlig och jag har fått ta upp honom, mata och sen ha honom i selen.

Idag har jag till och med kunnat komma in, äta frukost (korv och bröd) samt sätta mig och skriva detta inlägg innan han vaknat. Däremot måste jag nog ta upp honom snart. Så att han får äta, vara vaken, äta, byta blöja och äta innan jag ska vara hos doktorn, som ska se på ärret från kejsarsnittet innan klockan elva.

Så nu är det bara att wakie, wakie