Jag = Universums mittpunkt
Igår kväll åkte vi in med Svante till Barnakuten på Östra och där hände det.
Vi blev invisade till ett rum och där mötte vi två sköterskor. Jag tar i hand och presenterar mig och det gör även P. Hej P säger den ena till honom på ett lite mer familjärt sätt. Han tittar lite mer noga och inser att de känner varandra.
Då säger P till sköterskan. Ah, hej bla, bla men ni känner ju också varandra (jag ler lite på ett tillgjort sätt och låtsats minnas henne i tron att det är någon jag träffat som kortast med honom någon gång) jag och Hannah gick ju i samma klass och sköterskan (namngavs) gick i vår paradellklass. Då kom jag på vem det var och sa "Ja men visst, hej.
Hon däremot mindes inte mig och sa lite ursäktande att hon inte kunde placera mig riktigt.
Sen gick mötet vidare och jag riktigt kände hur kränkt jag var över att hon inte kunde minnas MIG. Jävla apekatta. Börja tänka tonårstankar, hm, hon som var värsta tönten, jag minns henne men hon minns inte mig som var så cool (eller bara i min fantasi, bara jag som tyckte).
Sen när vi kom ut sa jag till P att jag inte kunde minnas henne heller, att jag bara låtsats. Men sen när han börja förklara vem hon var fick jag en bild framför mig. MOGET!
Vi blev invisade till ett rum och där mötte vi två sköterskor. Jag tar i hand och presenterar mig och det gör även P. Hej P säger den ena till honom på ett lite mer familjärt sätt. Han tittar lite mer noga och inser att de känner varandra.
Då säger P till sköterskan. Ah, hej bla, bla men ni känner ju också varandra (jag ler lite på ett tillgjort sätt och låtsats minnas henne i tron att det är någon jag träffat som kortast med honom någon gång) jag och Hannah gick ju i samma klass och sköterskan (namngavs) gick i vår paradellklass. Då kom jag på vem det var och sa "Ja men visst, hej.
Hon däremot mindes inte mig och sa lite ursäktande att hon inte kunde placera mig riktigt.
Sen gick mötet vidare och jag riktigt kände hur kränkt jag var över att hon inte kunde minnas MIG. Jävla apekatta. Börja tänka tonårstankar, hm, hon som var värsta tönten, jag minns henne men hon minns inte mig som var så cool (eller bara i min fantasi, bara jag som tyckte).
Sen när vi kom ut sa jag till P att jag inte kunde minnas henne heller, att jag bara låtsats. Men sen när han börja förklara vem hon var fick jag en bild framför mig. MOGET!
Skumt, jag skrev en kommentar häromdagen som inte gick genom. I alla fall, precis det som hände dig hände även mig. Jag blev också grymt förolämpad och tänkte att hon faktiskt var töntigare än mig och ändå kom jag i håg henne och hon inte mig.... hahahha
SvaraRaderaTill skillnad från dem, så har vi helt enkelt blivit så mycket snyggare med åren :-). Så e det nog ..
SvaraRadera