Hej Älskade Syster!

Den första av julklappsböckerna färdigläst. Man får vad man förväntar sig och jag gillar det. 

Alldeles nyss vaknade den här lilla killen till och sa "ja ätta dig mamma". Jag älskar dig också underbara unge. Jag älskar dig också. 

Det blev inget besök på gymmet men en promenad genom staden jag älskar.  Nu tillbaka i soffan med en mjukgörande ansiktsmask och P bredvid med en han också. Mysigt!

Igår var jag och Elton på pappas grav för att göra hans födelsedag lite mer märkbar. Vi lämnade blommor och hjärtan och sjung att han skulle leva i våra minnen uti hundrade år. På väg dit pratade vi om döden och Elton sa att han tyckte det var synd om morfar som inte längre levde och så pratade vi vidare och jag berätta att det fanns många som trodde att man levde efteråt på ett annat ställe, himlen/paradiset och om det var så, så skulle ju pappa/morfar vara tillsammans med sin mamma och pappa nu. Det tyckte Elton var knäppt eftersom man blev ett skelett och sa att han tyckte det vore bättre om man fick leva flera gånger och jag berättade att det fanns många som trodde på det, reinkarnation, återfödelse och då frågade Elton förundrat ”Tror dom verkligen det? Så till en helt annan sak. Kan vara så att jag behöver byta jobb. Känner vibbar av SD sympatisörer här. Folk som inte anser att det viktigaste vi kan göra är att hjälpa människor att överleva utan i stället pratar om de fa

Hörde häromdagen av väl insatta källor att David Beckham inte bara har allt det där som syns på ytan. Med utseende och pengar. Han är dessutom välutrustad. Så till den milda grad att när de ska göra kalsongreklam för HM har han på sig någon specialutrustning så att det inte ska se helt vulgärt ut. Den som berättade det hade hört det av en som var närvarande vid dess inspelningar.

Sitter och längtar efter att jag med gott samvete kan lämna jobbet och åka hem för att ha helg med familjen. Veckan har varit bra. Jag har känt mig frisk för första gången på en evighet och har därför hitintills lyckas ta mig till gymmet hela tre gånger. Min nya approach till träning får bli så här, i stället för 3-4 ggr/vecka, får jag köra på medan sjukdomarna håller sig borta. Så det kanske blir ett par gånger till redan till helgen om jag nu har turen att vara frisk. Nu till andra sjuka saker. I nya opinionsmätningar hamnar SD som det näst största partiet med 22 procentenheter och det på grund av flyktingkrisen. Tydligen är det uträknat att 170 000 människor kommer att ha sökt asyl i Sverige innan året är slut och det verkar skrämma många. Läste också att det är dubbelt så många som det tidigare rekordåret 1992. Det jag funderar över är om de som kom 1992 gjorde en negativ inverkan på vårt liv på något sätt. Inte på mitt i alla fall. Och då hade vi ändå en ekonomisk kris i Sv

Efter en härlig dag och kväll sitter jag här i soffan när klockan precis har passerat tolv och låter dagen sjunka ner. Har varit och hälsat på Tomten (på NK) med barnen och därefter varit hemma hos Tanja med gamla jobbarkompisar och njutit av deras sällskap. En härlig samling människor som jag verkligen älskar. De har en speciell plats i mitt hjärta. Det enda som är lite sorgligt är att jag aldrig kommer jobba med ett helt gäng av så underbara kollegor igen och att komma varandra så nära. När jag lämnade tillställningen sist av alla till min förvåning och tog spårvagnen hem, reflekterade jag över en sak. När jag rör mig ute på natten så är jag som en vampyr som är ute och går dagtid. Den enda av sitt slag. Fullt med folk ute men ingen som är över trettio. Sorgligt är det att natten, den underbara tiden på dygnet, tillhör de yngre. Jag vill liksom reclaima den. Göra den min, men vet att det kommer jag ju inte orka, för alla andra nätter är det ju jag som sover vid den här tiden. S

Lugnet före stormen.  Varit på kurs idag. Slutade efter lunchen. Shoppat lite och nu ligger jag här och skiter i att hämta ungarna tidigare än vad som är sagt. Underbart. En halvtimme själv. 

Om tre minuter ska jag ha ett samtal med en kille och jag är så trött att jag håller på att avlida. Kommer helt enkelt inte att orka, men jag måste. Vill bara släcka lampan, sätta mig i fåtöljen, dra filten runt mig och sova. I stället ska jag motivera en kille till att berätta om sig själv. Känns oöverkomligt.

Ett år sedan och jag undrar vad den stackaren har gjort i ansiktet. Ser hur liten min lille goding var, han som fortfarande känns så liten men när jag inser att det gått ett helt år sedan denna bilden togs blir jag lite eller mycket nostalgisk. Min bebis. Idag när vi låg och myste innan Svante somnade sa han till mig. Ante tåj ille (=Svante stor kille). Stor kanske han inte är men ingen liten bebis heller.

Mina tankar gjorda till en illustration.

Jo men visst. Ibland blir det helt enkelt inte bra även om man gör sig till. Idag när P som middag med Svante tog jag och Elton på oss kläder och begav oss i ösregn och blåst till affären. Där inhandlade vi bär och grädde till våfflorna jag skulle fixa. Och det gjorde jag, fixade smeten så att allt var färdigt när dom vaknade. Problemet var först att jag hällde i smeten i järnet innan det var varmt så att det flöt ut över hela bänken. Sen var också smeten för lös. Sen ville ingen av ungarna ha grädde och bara Elton bär. Svante ville ha sylt. Och när jag tog på grädde, kändes den väldigt lös och konstig och sen smakade den salt. Hade råkat ta salt i stället för socker. Som om det inte räckte där så kunde P inte äta för jag hade valt med laktos i och han hade inga tabletter. Och slutligen så mår jag illa efter den äckliga maten. Jo men visst, underbart. Ser redan fram mot nästa gång jag ska laga mat.

Hade lite extramys i går när P var borta

Idag har de årliga julkorten tagits. Killarna fick hoppa in i badet efter frukost och sen mutade vi på allt vi kunde för att få till ett kort i alla fall där ingen av dem ser missbildade ut. Måste säga att den som lyckades bäst med det, att se utvecklingsstörd ut alltså, var med klar marginal Elton. Svante däremot var bra på alla så när han inte blev bra handlade det mest om skärpan på bilderna, alltså om mig. Men tillslut fick vi fram ett i skick att sända ut till familj, släkt och vänner som kan representera oss. Så det har jag sänt vidare till Götafoto och om några dagar kan vi hämta ut dem. Just nu sover Per och Svante, Elton spelar spel på plattan och jag surfar runt och ser på tv. Hur skön söndag är inte det. Om vi orkar ska vi gå till Vegovision i Folketshus. Egentligen skulle jag vilja åka till Jysk och köpa en skänk jag hittat. Den är inte fin men det är den första jag hittat på de två år som jag letat som passar i mått och sen är den billig också. Det gillar man ju, billi

Idag stack P och killarna hemifrån redan halv nio och kom inte tillbaka förrän klockan var strax innan fyra. Fem minuter efter att de hade gått gick jag upp och sen har jag städat precis hela dagen. Flyttat på möbler, dammsugit, tvättat golv, torkat lister och möbler. Ställt ordning och ställt undan. Skurat kaklet runt badkaret och badkaret. Nu är det så fint hemma att jag inte ens ville att familjen skulle komma hem. Tänk om de hade varit borta några dagar så jag hade fått njuta av att ha det så fint hemma. För jag vet ju att när skitungarna är hemma blir det snart både stökigt och skitigt här hemma igen. Just nu sover Elton i vagen ute i svalen. Jag och Svante kollar på Dora och P har gått iväg för att spela volleyboll eller vad det var med några vänner. Förhoppningsvis är han inte så trött att han inte orkar gå ut efteråt men troligtvis är han hemma redan klockan åtta.

Fredag. IGEN! Och här sitter stackars jag med papper uppstoppat i näsborrarna med en hemsk jäva förkylning igen. Tror jag nog måste flytta ifrån min familj och den bacillhärd de visat sig vara varje höst för att hålla mig frisk. Förra året gick jag ju med en så hemsk bihåleinflammation hela hösten och vintern att jag helt ärligt funderade på att avsluta lidandet om den aldrig gick över och nu har jag på två månader känt mig så pass frisk att jag kan träna vid kanske tre tillfällen. Känns som om det säger något eller kanske till och med skriker ut det. FLYTTA I FRÅN BACILLERNA OM DU SKA HÅLLA DIG FRISK!   Annars då. Känner mig lite nedslagen och sorgsen. Idag skulle Egon ha blivit 11 år. Min lilla hårtuss som jag saknar så mycket. Tror jag ska köpa en tårta idag bara för att.   För att inte avsluta det här fredagsinlägget med en stämning som lägger sordi över helgen kan jag säga något positivt. Jag har fått in ett värmeelement i mitt jobbrum och det är ju verkligen helt fant

2 december och 22 dagar kvar till jul. Hela familjen sover. Barnen som vanligt i säng klockan sju och Per någon timme efteråt. Själv har jag målat om i köket. Tyckte aldrig att färgen vi hade blev snygg där inne så nu är väggen i stället för skrikigt turkos mer sobert grå. Det bästa med det är att golvet inte ser lika hemskt ut. Det liksom skar sig mot den förra färgen. Sen tog jag en promenad i stan, gick och tittade på skyltfönster och njöt av att vara ute och gå. Det är så underbart skönt. Älskar att gå i stan. Känns lite ensamt utan hund men vet att det inte är läge för en ny liten vovve just nu. Tyvärr. Det finns så mycket fina saker som jag vill ha. Vi har ju slängt vårt vardagsrumsbord och jag har hittat ett nytt jag så gärna skulle vilja ha, ett floder bord som jag tror vi kommer köpa framöver. Sen har jag hittat en helt underbar fåtölj, en fladdermusfåtölj, som jag också önskar mig och som om inte det var nog har jag hittat jättefina stolar och ett litet bord till Svan

Tillbaka i vardagen efter en härlig första adventshelg. Som sagt bra förutom då att den var så kort. I lördags hängde vi mest inne, fixade och pysslade. Medan Svante och P sov satt jag och Elton och pyntade pepparkakshuset och lät en del av pyntet gå rätt ner i magen. När Svante hade vaknat bakade vi pepparkakor, åt deg och provåt de färdiga kakorna. På eftermiddagen byltade vi på oss och gick bort till ankorna i Slottskogen och gav dem lite mat innan vi gick vidare en sväng till Plikta. Tur hade vi där också. Eltons kompis och dennas lillebror var där med sina föräldrar, så Elton och kompisen sprang omkring som galna och skrek medan någon av oss vuxna turades om att vara zombisar som jagade dem. När det värsta spring i benen var borta och magarna behövde mat begav vi oss hemåt för lite middag. I går, söndag, började vi dagen tidigt. Typ fem. Jippi! Kolla lite tv innan hemlagad adventsgröt och findekoration av resultatet från gårdagens pepparkaksbak. Eller Svante åt upp både p

Satan i gatan vad jobbigt det är med relationer, eller mer bestämt samborelationer, sambolivet, föräldralyckan. Det tar kraft från en, kraft som knappt finns just nu. Har varit så trött på det där jävla sambolivet. Gått i min ensamhet, även ifall bitteheten sipprat över på alla så klart och tänkt lösningar, förändringar och alternativ. Kände en sleten lägenhet i Hisingen komma allt närmare för hur löser man en extra lägenhet i Haga. Det gör man inte. Kanske inte ens i Hisingen.   Så i onsdags, date med Edina. Så härligt att bara få ur sig alla tankar helt osorterat. Hon höll med om att han är en idiot förmodligen med, om inte autism så i varje fall mycket autistiska drag. Hej och hå, ingen empati, mentaliseringsförmåga eller en mer än ytlig socialkompetens. Där tack för maten är så jävla viktigt men det är fan aldrig någon som säger tack för tvätten, städningen, fixningen, ordningställandet eller det allmänna tänkandet kring familj.  S å i torsdagsmorse efter ännu en natt där

Fredag! Så efterlängtad denna vecka. Blev ju sjuk förra helgen. Kände mig något bättre måndag och   tisdag då jag var hemma med ungarna förutom att jag tappade rösten under tisdagen. Men sen liksom har inte kunnat tala ordenligt sen i tisdags då. Haft jätteont i halsen på natten. Liksom som en brännande klump. Sen idag. Bajs. Snuva, hosta och ont i halsen plus att rösten är fortsatt kass. Fy fan.   Det känns som jag aldrig kan träna. Först uppehåll nästan en månad på grund av småkass. Körde två gånger förra veckan och nu kass igen. Verkligen avskyr det här dagissjukträsket som vi har hamnat i. Ge mig vår, sommar, sol, värme, lycka och solluktande hud. NU!!  Grått, regnigt och bara helt fantastiskt deppigt. 

Hej Underbar! Hoppas du haft en härlig dag. Själv har jag h haft en riktigt mysig dag med galningarna  (det vill säga kidsen) här hemma. Vi har städat, spelat, spelat ännu mer, byggt slangbellor av plusplus, målat och ätit några gånger. Sen har jag tappat rösten också. Hoppas inte det beror på att jag skrikit så mycket ungarna utan mer på sjukdomen. Märkte det nu på kvällen när jag var i Smyrna kyrkan. Var där på möte angående att bli fadder, till ett ensamkommande flyktingbarn, och mötte en gammal vän jag skulle hälsa på. Gick sådär. Fick fram lite kraxande. Just nu ligger bägge ungarna i sina sängar så jag ska tvätta mig, borsta tänderna och hoppas på att få några goa minuter i sängen innan de kommer springande igen. Igen säger jag för bägge har varit uppe och somnat till här på soffan bredvid mig. Helt otroligt att Svante kan veta var jag är. Han måste gå på luktsinne. För att jag är i soffan är ju inte det vanligaste. Sen vaknade Elton och ville ha sin nya gummiboll och var

Så att.... För fjärde natten den här veckan körs tvättmaskinen med nedsydda lakan, madrass skydd, kuddar och liknande med en enda skillnad och att det inte var mina sängkläder i dag. Än så länge. Först kräktes ju Elton förra söndagsnatten. Sen var det Svantes tur i torsdags morse. Sen var det Elton igen igår natt och nu i natt igen. Förutom de nattliga kräkningarna är dom som vanligt. Väldigt märkligt. Stackars mina ungar och stackars mig. Glömde ju säga att jag blev sjuk igår. Så stackars jag har haft det lite halvgott med två dagars sängliggande, serier och film. Så nu blir det ett par dagar till med VAB och missad arbetstid. För i morgon kan jag nog inte gå eftersom jag varit dålig och på tisdag kan verkligen inte P.

Nu har det gått snart en vecka sedan IS terrorister bombade i Paris och flyttade den hemska verkligheten närmare mig. Innan har jag på något sätt kunnat hålla det ifrån mig men nu är det en realitet som jag kanske kommer att ta hänsyn till i beslut jag tar. Vill inte bli skrämd av deras, IS, ynkedom. Det är ju precis det de vill. Skicka vågor av rädsla ut i världen. Men samtidigt sätter sig ett filter i mig. Ett filter med budskapet. Hur försiktig behöver jag vara? Igår var första gången någonsin som Sverige gick upp på en fyra, högt hot, på den femgradiga skalan när det gäller terrorhot. Skulle jag gå in i Nordstan med barnen, skulle jag gå in på centralstation med barnen, skulle jag sätta oss på ett tåg? Jag skulle i varje fall ha tänkt mig för och jag hatar det. Vill inte ha en värld där man behöver fatta beslut gällande var man ska befinna sig utifrån ett eventuellt bombdåd. Vill ha en trygg och kärleksfull värld till mina och andras ungar att växa upp i.  

Hej Finaste! Hur har din helg varit. Min har varit härlig och fortsätter ända till på måndag. Igår var vi på Åby badet och det var jättemysigt, verkligen och på kvällen var vi hos mamma och åt middag. Men sen kom kräkets forsande. Hela min säng, sängkläder, kuddar och täcket var fyllt med knallrött bär spy. Elton den stackaren kräktes och kräktes och kräktes. Så idag är jag och kidsen hemma. Elton har kollat på tv hela dagen men inte kräkts något mer och jag tillsammans med Svante har sprungit upp och ner till tvättstugan för att köra 6 maskiner med allt som blev nedspytt. Just nu sover Svante middag, regnet öser ner ute och det är rätt skönt att hänga i soffan med stora killen. Att bara vara. Hinner aldrig med det där sköna "att göra ingenting". Det är ju bland det bästa som finns. Jag borde ha en extra dag ledigt i veckan, där jag kunde gå och pyssla här hemma och göra ingenting. Kräkpellen förra helgen

Lördag. Vilken underbart härlig dag. Knappt någon ångest what so ever. Dagen har varit lång men inte alls tråkig. Vi har hunnit med frisörbesök för mig och Elton. Akut besök för Svante och Per. Trodde att Svante svalt minst en magnet men som tur var hade han inte gjort det. Middag hos Anna och Marcus. Mycket trevligt och nästan avslappnat. Så avslappnat det kan bli med ungar som springer runt och skriker och slåss emellanåt. Och nu på kvällen har jag varit ute med jobbet. Eller. Jo ute med jobbet men liksom utan att det är jobbet som fixar det eller hur man ska säga. Men skit i det. Det jag ville tala om var alla mäns förträfflighet eller hur jag ska säga. Så här något gick det i alla fall. Jag kommer till stället, ett par timmer senare än de andra eftersom jag varit på middag innan. Säger hej till och sätter mig bredvid en man som heter Anders i 50-55 års åldern med ett vad jag tycker väldigt slitet utseende. vad det har med saken att göra kan du tänka men jag kommer till det.

På stan. Galet. Långt efter läggdags. 

Fy fan! Depp, ångest, mörker och regn. Köpte med mig en flaska kahloa hem som lite ångestmedicin. Fungerade lite tillsammans med en lång promenad. Men fan vad dåligt jag mår idag. Blå

Idag har jag haft lönesamtal. Det firade jag med att åka iväg på lunchen och handla två par svarta byxor. Ett par underbart härliga i flanell och ett par andra snygga med lite tjockare glänsande revärer. Bägge från J.Lindberg. Nu kan man tro att jag har fått en gigantisk löneförhöjning. Det har jag inte. Trots att jag hamnade i den bästa löneökningskategorin är det inte direkt några fantasisummor som erbjöds. Så för att uppväga för den dåliga löneförhöjningen har jag bara suttit hela eftermiddagen och klickat runt mellan bloggar, läst tidningen och ätit saltapinnar som jag hittade i lådan. Nu längtar jag till klockan är kvart över och jag kan med att gå härifrån. För hemma har Elton bjudit hem en dagis kompis. De går hem tillsammans med P och sen kommer hennes mamma eller pappa och hämtar henne klockan sex. Första kompisen hem utan föräldrar. Det känns stort.    

Jag och Svante har varit på besök hos den nya kusinen. Dom andra smittohärdarna fick stanna hemma. Det är verkligen helt otroligt hur små de där nyföddingarna är. Alltså man vet ju att dom är små, men när man träffar dom och håller i dom. Otroligt små. Jag tycker ju att Svante är liten men den här lilla tjejens fötter är knappt halva Svantes handflata. En riktigt gullunge. Svante var bedårad satt bredvid och kalla henne Milla och klappade försiktigt på henne.

I söndags gick jag till MQ för att reklamera en jättefin blus jag köpt för ett tag sedan. Efter det att jag tvättat den gick den inte att använda igen. Den satt hur obekvämt och fult som helst. Ett tag funderade jag över om jag hade gjort en massiv viktökning. Eller om jag var pms:ig och det var därför den inte kändes bra. Men nej. I alla fall så gick jag dit och passade på att prova en ny 38:a och det var en otrolig skillnad. Så jag gick fram till en som arbetade där och berättade om mitt problem. Så då frågade hon hur jag tvättat den. -           Jag vet inte riktigt sa jag, det var ett tag sedan, men kan tänka mig att det var en 30 tvätt. -           Hmm, snörpte hon på munnen och sa. 30 grader fintvätt står det här i tvättrådet. -           Okey, men då var det så den tvättades sa jag. Och sen började hon hålla på om att det här tyget minsann är väldigt känsligt och att det krymper och att man bör stryka det medan det fortfarande är blött och att eftersom det krymp

Hej och hå! Så var det snart helg igen. Fredag liksom och vi har traskat tillbaka till vab-träsket. I måndags Svante, i tisdags Elton. Onsdag var de bägge på förskolan men så i går kväll hade Elton nästan 40 graders feber så han fick vara hemma idag också, hängig idag så han blir hemma i morgon också. Tur att man har världens bästa mamma som kommer hit och passar och hjälper till så att jag och Per kan gå till våra otroligt viktiga arbeten. Fick mens idag. Min mens har verkligen förändrads efter att ha fått barn. Tidigare knappt något och nu sjukt mycket, alltså sjukt mycket. Och den där jävla pms:en. Den är nästan ohanterbar. En sak är när jag går runt och är arg. Det är klart jobbigt eftersom jag hatar P så mycket men ångesten och oron, den är fan ännu värre. Känner mig värdelös, värdens sämsta mamma, tråkig, kass på mitt arbete. Häromdagen gick jag förbi ett rum där några skrattade, då trodde jag att de satt och hånskratta åt mig där inne. Hur sjuk får man bli. Kände för att säg

Måndag och en otroligt härlig sådan. Ungarna har studiedag och jag har semester. Vi har hunnit med ett tandläkarbesök med Svante, där han för övrigt vägrade att öppna munnen, och lek och fika på lekplatsen. Vi hade tur också för Eltons nya bästis Erik var där med sin lillebror och deras mamma. Nu sover Svante middag och Jag och Elton har spelat spel. Han har köpt ett nytt som han är så dålig på att trots att jag gör mig till kan jag inte förlora för han lyckas aldrig. Det är en stor bricka med massor av robothuvuden på. Sen slår man fram hur ett ser ut och sen ska man leta efter det. Typ. Rött huvud, gröna ögon, gul näsa och blå mun. Han hittar aldrig. Så till slut blir jag galen och lägger på rätt. Sen spelade vi ett bättre spel där vi var mer jämna. Nu väntar vi på att Svante ska vakna, därefter ska vi äta och sen ut och leka med Leonard, Bianca och deras mamma.

Nerbäddad i sängen med nybakade ben. Härligt. Mina ben brukar vara så långhårig nu för tiden att det känns som en mans ben när de kommer emot mig (stulet skämt). Jag är trött och det känns som fredag. Låtsas att det är fredag. Äter godis och kollar på serie. Jag ger Homeland en ny chans. Sist fastnade den inte hos mig men det var länge sedan och det var när den gick på tv. Nu gör jag ett nytt försök på Netflix och ser om jag kan känna det alla andra känner inför den här serien. Elton är hemma hos oss igen efter att spenderat gårdagsnatten med mormor. Det hade gått bra sa han. Inte en sekund hade han tänkt på att åka hem sa han. Underbara skitunge.

Gud i brallan vad mycket jag har att göra just nu på jobbet. Inte blir det bättre av att alla utlåtanden inte är klara ännu och vi har planeringsdag hela dagen i morgon. Men jag tycker ändå att det är lite kul. Gillar att sitta här hemma vid min nya underbara kärlek datorn och jobba. Idag efter jobbet hade jag och Elton mysbad. Vi har det ibland. Ordnar fullt med bubblor, tänder ljus och sätter på lite spamusik. Så mysigt. Och så får vi lite tid att prata med varandra om vad som händer.  Idag berättade han att det hänt ett mysterium på dagis. En tjej hade haft silverfärgade vantar och de hade helt mystiskt blivit blivit rosa och glittriga. Sen berätta han vilka som varit med i mysteriet och vilka som inte varit med hela tiden. Så gullig. Han berätta också att de under gårdagen hade delat upp gruppen i två och att hans vänner Matteo och Erik hade varit i den andra gruppen. Då hade han lekt för sig själv och frusit. Gjorde ont i mig och jag frågade om han känt sig ledsen eller ensa

Borde jobba, borde jobba, borde jobba...... men i stället sätter jag mig och skriver ett inlägg till dig min fina syster. Det är fredag kväll och jag sitter vid köksbordet (med min nya fina dator) medan P ligger i soffan och tittar på någon slags skildring om några personer som arbetar på en räddningshelikopter i Afghanistan. Den sista tiden har jag varit som en drake här hemma. Så lättirriterad att det varit löjligt och nu är min nya strategi att inte bli så fruktansvärt irriterad över små saker. Hur kul är det för min familj om jag exploderar med jämna mellanrum på allt och inget. Inte kommer Elton bo kvar tills han är 42 om jag ska hålla på sådär. Så nu gör jag mitt bästa för att vara en lite roligare mamma igen. Tror att det var ett av mammas värsta egenskaper när jag växte upp och nu är jag likadan. Ska verkligen ta tag i mig själv och jobba med det. Har börjat svära otroligt mycket också. Inte heller det är speciellt trevligt. Det måste jag också göra något åt. Under veck

Blir så trött av att vara hemma och slappa att jag vill gå och lägga mig och sova och ligga kvar i resten av veckan. 

Sitter här och funderar över hur jag ska få tiden att gå utan att jobba tills det är dags att gå hem. Har ingen som helst jobbinspiration. 

Känner mig ledsen, övergiven, kass och frusen. Hej Mensen! Hatar dig. Verkligen hat. Kan säga att menskänslan är det som skulle kunna få mig att tro på att det finns en gud eftersom evolutionen haft så många år på sig och liksom inte kommit längre än så här. Känns inte direkt anpassat till någon bra funktion.   Menskänslans funktion är ju endast destruktiv. Man skäller, gapar, blir ledsen och shoppar. Och hur kan shopping av helt onödiga varor, för ett bättre mående, kunna ses som bra ur ett biologiskt och globalt perspektiv.

Startade med fredagsmys. Trots att vi var aptrötta och P ute och festa.  När kidsen somnat tog jag över myser. Haha Sen hade jag turen att hänga med Svante och se Nalle puh klockan sex på morgonen.  Efter det skulle vi in och handla mjölk och bröd. Kom ut med två kassar en timme senare och var glad att ingen fått sätta livet till under den inte så stressfria shoppingen. Väl på landet länsa vi blåbärsbuskarna.  Lekte utanför gamlahuset Och på lekplatsen I morse hängde kidsen bakom soffan. Så här funkar det här. Gör Elton gör Svante. 

Idag var det äntligen min tur att bli utvald. Efter att blivit bortvald vid tre tillfällen. Kan inte säga att jag inte varit bitter för det har jag och inom mig själv har jag tänkt "du skulle inte ens haft möjlighet att välja om det inte vore för mig"och "om inte jag letat upp kursen och anmält dig hade det inte varit någon gymnastik för dig". Men idag var det jag som fick gå med den här killen till gymnastiken. Det var jag som fick sitta i det gamla omklädningsrummet utanför och vänta och det var jag som gick med honom hem. 

Fy f#n vad kallt det är. 

Hatar det fucking egot. Han cyklar fram och tillbaka till jobbet varje dag vilket innebär att jag lämnar varje dag. Plus att han spelar golf. Han var borta senast igår i sju timmar. Ändå kan han fan med, idag när han kommer hem sent med Elton och jag redan lagt Svante, att fråga om jag inte ska lägga Elton innan jag går. När jag kommenterar hur kul det är att han stöttar min träning kan han fan med att säga att det är så jag gör. Han äcklar mig. Fy fan. Sitter här bredvid honom och försöker känna det som om han inte vore här. 

Så var det måndag igen och denna måndag kändes verkligen som en måndag. Kallt, blåsigt och lite regnigt. Kanske så som det ska vara. Vi har i alla fall haft en jättehärlig helg.   Som vanligt började den med (tacos) och fredagsmys. Där ungarna kletade ner hela sig själva och soffan med godis innan de däckade i säng. Jag och Per kollade på Micke och Veronica en svensk feelgood/humorfilm som jag kan rekommendera.   Lördagen började med Mulle och vattenlek, grillning och fika. Därefter gick vi hem för att städa (sanera) och tvätta fönsterna. På eftermiddagen bjöd vi in Eltons kompis Leonard med familj på lite mat och vin. När de hade gått däckade vi själva efter ett avsnitt Criminal Minds.   Sen igår stack P iväg vid sju för att spela golf och var inte hemma förrän två. Så vi andra njöt av lugn och mysig frukost, vi pusslade. Sen gjorde vi Hagas lekplatser med dagisplatsen, tåglekplatsen och skolgården. Det var första gången Elton fick leka på skolgårdens klätterställning så

En timme eller mindre till helg. Och som jag längtar. Längtar efter fredagsmys, gräl vid middagen och träningen när kidsen lägger sig. Vi har inget, mer än Mulle, inplanerat på hela helgen. Det känns som en ocean av tid ligger framför mig fri att fylla med böcker, film, bakning och annat småpyssel som jag har lust att fixa med. Men i någon mer verklighetsförankrad värld vet jag ju att om jag hinner lite av ovanstående ska jag vara glad. Måste ju råfjäska med Elton också, efter det att jag sov i Frillesås är han pappigare igen. Blä. Nä, ska jobba lite och sen åka hemåt. Ha en härlig helg!

Känner mig så besviken över att det är torsdag när det i mitt huvud är fredag. Den här veckan har känts som en evighet lång och jag längtar till helgen.   Det var riktigt skönt igår att få åka ner till Frillesås, klippa gräset och hänga med mamsen. Vi åt, drack vin och prata. Lyckades till och med att få henne att skita i ”Idol” och sitta kvar i köket och prata med mig. Trots det kom jag i säng i tid och framför allt fick möjlighet att sova hela natten. Vilket jag också gjorde. Det var så otroligt härligt. Men trots det är jag inte alls den allra piggaste idag.   Min intension var att jag ska träna idag efter det att jag lagt mina små godingar för natten. Vet att jag inte borde tänka om gällande det men vad skönt det skulle varit att göra. Läsa/se tv/slappa i stället för att träna. Får peppa mig med hur skönt det är när jag har gjort det och hur dåligt det känns att inte gjort det och se om det hjälper.  

Jobbet är kul igen. Har massor att göra, intervjuer inbokade dagligen, möten så att det sprutar om det men har verkligen tappat inspirationen att skriva. Tänker som så här. Oj, bara 30 minuter kvar till XXX, det är nog ingen idé att jag börjar nu, bättre när jag har mer tid på mig. Så om 30 minuter har jag ett möte men i eftermiddag efter mötet då jävlar. Då ska jag skriva färdigt ett utlåtande för att sen bara behöva korrigera det och jag ska nog även korrigera texten lite i ett som annars är klart om jag hinner vill säga.   Men jag kan väl säga så här att även om jag inte har någon som helst lust att skriva har jag desto större lust till shopping. Jag är så shoppingsugen att det är sjukt. Vill bara åka iväg och hitta något att handla. Eller massor att handla och det spelar ingen roll vad det är. Gärna kläder men även annat går bra. Tror till exempel att jag idag på rasten ska åka antingen till Rusta eller Freeport. Eller om jag gör så att jag tar Rusta på rasten och Freeport på

Jag har känt mig mer känslig igen den senaste tiden, blir glad så jag gråter och blir ledsen så att jag gråter. Något jag är glad för, jag gillar känsligheten, livet kommer liksom närmare inpå en på det viset, berör än på ett annat sätt, blir mer liv.   Senaste dagarna har jag gråtit över hur världen är beskaffad, att vi som har roffar åt oss, att flyktingar som kommer från vad vi inte ens kan föreställa oss inte välkomnas utan motarbetas i sin flykt. Jag har gråtit över barnen som lider, över föräldrarna som blir av med sina barn och barnen som får växa upp utan sina föräldrar. Jag har gråtit över att Elton har valt bort mig till förmån för sin pappa. Hur han hellre har med pappa på gymnastiken trots att det inte ens skulle varit någon gymnastik om det inte vore för mig och inget annat heller. För det är ju inte så att P ordnat de sakerna. Som tur är börjar det bli bättre nu. Jag har gråtit över saknaden till min egen pappa. Jag har gråtit över att lilla systerungen blev två år

Vadå dagis och sjuka barn. Förra veckan, först veckan då både jag och P jobbade var Elton hemma två dagar för allmän nedsatthet och på gränsen till feber. Denna vecka, andra veckan vi bägge arbetar. Sms från förskolan om att Svante är lös i magen och att det går magsjuka på förskolan. När farmor sedan hämtar får vi veta att ytterligare fyra barn på avdelningen blivit hemskickade. Om nu vabben med Elton var lite go är Svantes sjukdom (om det nu är någon) bara förjävlig. Syster yster och lillungen är här. Dem vill jag såklart träffa så mycket det bara går. Vi skulle till landet. Det är fantastiskt kanonväder och man vill bara bada och ha det gått. Kusin och familj skulle hängt med oss. Men nu, nu får man liksom se vad som kommer hända. Hoppas, hoppas det bara är falskt alarm.

Mat är ju inte riktigt min grej och speciellt inte jobblunch. Hade som intention när jag började mitt nya arbeta att ta med middagsrester eller kanske någon smörgås för att äta under lunchen. Så har det inte blivit utan jag har åkt iväg och köpt lite bröd, yoghurt, smoothies och liknande. Sen förra veckan kom jag på, vad jag tyckte var, en bra grej. Jag köpte på mig lite måltidsbars som jag kunde ta istället för att åka iväg och handla varje dag. Det jag på något sätt hade förträngt var att jag verkligen inte tål dem. Jag får magknip, magen mullrar, rör sig och låter hela tiden samt rikligt med gaser. Trots ovanstående besvär har jag intagit mina bars dagligen tills igår då det sket sig på riktigt. Under lunch promenaden fick jag hoppa in i skogen och göra ifrån mig. Tur att jag har barn och alltid rikligt med näsdukar på mig annars vet jag inte hur det hade slutat. Så nu får jag åka iväg och handla igen om inte du kommer på något som är smidigt att köpa på sig och ha på jobbet.

Hade en härlig eftermiddag igår. Lämnade jobbet lite tidigare för att gå till tandläkaren. Var så upptagen tankemässigt av att min fantastiska tandläkare ska sluta att jag helt glömde bort att oro mig över min tandstatus. Den var som tur var bra och jag fick beröm för hur fint jag borstade mina tänder. Inte konstigt att jag älskar honom. Sen berättade han lite om en kollega han träffat från USA och hur de diskuterat hur tandblekningen såg ut i USA, att det såg helt onaturligt ut och att de byggde upp tänderna på sidorna för att inte få något mellanrum mellan tänder och mungiporna vid leende. Och jag berätta att jag tänkt på det i våras och att jag för säkert 10 år sedan beställde hem medel jag aldrig vågade prova. Sen berätta Åka hur de gick till hos dem och helt plötsligt hade jag beställt en tandskena som jag ska hämta på onsdag där jag ska lägga i medel som gör att tänderna bleks lite. Får se om jag vågar denna gång. Tror mycket beror på min separationsångest och nu får jag träffa

När jag kom tillbaka till jobbet förra måndagen frågade jag J (han som också gör utredningar och tog över min när jag gick på semester) hur det hade gått med utredningen och om han lyckats utläsa vad jag gjort.   Då sa han att han hade förväntat sig att jag skulle ha gjort mer än vad jag hade gjort eller om jag hade gjort så pass långt som han förväntat sig var den riktigt kass. Samt att han fick göra hur mycket som helst på den.   Det var ju som ett slag i magen men sen prata vi och då verkade det som att han trodde att jag skulle varit färdig med mina delar hur han nu kunde tänka så med tre veckor kvar av utredningen. Men vi enades väl lite om att det var missförstånd mellan oss, även om jag tycker att jag var övertydlig med vad jag gjort och vad han skulle göra efter jag gått på semester.   Givetvis sätter jag mig och läser igenom den utredning som lämnats över och ser att det knappt är ändrat något i bedömningen på mina utlåtanden, trots att saker tillkommit (som sig b

Fredag. Härligt med veckor igen. Faktiskt. Härligt när helgen återigen blir något man längtar efter och ser fram emot. Älskar semester men lördag hela veckan gör också något med en. Man (läs jag) äter ännu mer skit än vanligt och det är ju inte så positivt. Nu däremot har jag återgått till mitt normala ät beteende och det känns i kroppen på ett bra sätt. Det är också skönt att komma hemifrån och inta bara kleta med familjen hur härligt det nu än är. Det ska tydligen bli en toppenhelg också med strålande sol. Så jag ser ju fram emot att vara ute, få sol på sig och samla lite D-vitamin. Elton ska på kalas och det ser han fram emot. I går VABade jag för första gången i mitt liv. Alla brukar ju gnälla över hur jobbigt det är att VABBA men jag kan säga att jag njöt. Det var skönt att vara hemma och framför allt var det kul att hänga med Elton. En annan bra sak igår var mötet med förskolan gällande Eltons mat. Det var inga problem alls att ordna så att han fick något varje dag som han

Har ju glömt att berätta att dietisten ringde mig i måndags. Inte den vi gått till innan, för hon är sjukskriven igen, utan en ny. Hon verkade fantastiskt bra, kändes rätt redan i telefonen. Det var inga problem för henne att prata med vår förskola om det var det som behövdes och ville vi ha ett intyg skrev hon det för 150 kronor. Hon föreslog också att vi skulle börja med lekövningar för att få in mer mat i munnen på Elton där det skulle vara lustfyllt och med belöningar. Önskar vi hade haft henne i stället. Ska se om vi får byta.

Tillbaka på jobbet igen efter fem härliga veckors semester. Det känns som otroligt länge sedan jag lämnade jobbet och gick på ledighet och på samma sätt som fem veckor ligger framför en som en evighet, går det så otroligt fort. För att sammanfatta sommaren lite kort kan jag säga att det varit bra men kall. Vi har trots allt hunnit med en hel del. Vi har varit på Öland, hängt med P´s bror och dennes familj, fixat hela baksidan på ladugården i Frillesås. Nu är panelen bytt och målad och portar är gjorda. Vi har också varit några gånger på stranden, cyklat med nya cykelkärran, träffat en ny vän till Elton, varit på Ronneby, Liseberg, hängt på olika lekplatser och cyklat. Utöver det fixat mat fem gånger om dagen och förhindrat 8 konflikter i timmen under ungarnas vakna tid (hörde att det var det genomsnittliga talet för syskonkonflikter), plus en hel del som jag säkert har glömt. Hade sett fram emot dagen då det skulle vara APT så jag skulle ha att göra, men tji fick jag för det

Det var verkligen tur att jag tog ett dygn hemma för av en slump såg jag att det var möte på dagis för Svante idag. Stackars försummade andrabarn inte ens sådant viktigt kommer vi ihåg.  I alla fall tillbaka på landet, åter i familjens värmande närhet. Hann kramas lite innan de somnade.  I morgon är det P som lämnar för ett dygn på egen hand och jag som roddar skutan.  BTW mamma såg på tv idag att vanliga syskon hamnar i konflikt 8 ggr per timme. Så du kan tänka att jag kommer ha att göra. 

Igår åkte jag hem till stan med mamma vid halv två och lämnade familjen på landet.  Jag har haft det så skönt.  Jag har målat en vägg som var otroligt skitig. Jag har duschat, varit ute och tagit en öl. Jag har läst, badat, ryckt håret på benen och målat naglarn på tår och fingrar. Jag har sovit som en prinsessa gått upp och köpt härlig frukost. Jag har plockat lite här hemma och varit och klippt mig.  Om en stund ska jag träffa Sammi och sen ska jag hem till min familj som jag har hunnit sakna.  Älskar tiden för mig själv för den får mig att älska ungarna ännu mer. 

En utläst och en påbörjad. Plus Gottåsa att äta. Härligt!

På min, MIN, semester har jag tillbringat en vecka på Öland med P och hans familj. Fyra dagar till med hans familj och bror. Fem dagar har P spelat golf.  I morgon kommer hans bror hit och mamma åker hem. Eftersom vi behöver jobba på huset när hon är här betyder det att vi också behöver vara här. Så då tänkte jag att jag kunde åka med hem till stan, träffa en kompis och ta en öl. Gå lite på stan dagen efter.  Då blir P irriterad för han har tänkt att åka med sin bror och gå på Liseberg igen under torsdagen och tycker jag är taskig som inte låter honom träffa sin bror i den utsträckning det är möjligt när han är här.  Men att jag inte gjort ett skit jag skulle valt själv på min semester det verkar vara skit samma. Och mig kallar han egoistisk. Kul. Sen har jag självklart inte hatat det vi gjort men inte mina val och inte heller vad jag skulle valt. 

Mina killars frukost idag